Känns som om jag inte har bloggat på jättelänge (vilket jag iofs inte har gjort heller ;) ) Men jag har inte hunnit kan man säga. Jag tar vara på stunderna jag har och lever livet.
Sen i torsdags då det var Begravnigen med stort B enligt mig så har jag bla. gått på långpromenad med småtting kusinerna, busat och skrattat med Love, försökt bli kompis med Meja (inte så lätt när hon börjar gråta så fort jag närmar mig :P), gjort en tripp (är det ett eller två T?? På engelska är det ju trip, va?) till Malmö, nästan blåst bort i vinden här i Skåne, kollat på hästhoppning, läst en massa böcker, kollat på mormors gamla hus, fikat, shoppat på Väla, kollat på X factor, chillat i soffan osv. så som ni säkert ser har jag haft fullt upp. Nu sitter jag här i soffan och bloggar från mobilen samtidigt som jag läser i Aftonbladet om Sandy. Usch, de är hemskt och jag lider verkligen med alla i Usa! Det stod typ 5 sidor om det i tidningen!
När vi var på museumet idag så satt jag och Maja och väntade på resten av familjen. Plötsligt ser vi några killar och såklart undrar man ju: "Är de svenska??" Så på någorlunda smidigt och snyggt sätt ska vi då försöka lista ut om de är det. Vår konverstion var ungefär såhär:
Maja: "Vi smyger upp bakom de och lyssnar när de pratar!".
Jag: "Smart idé"
Så vi smyger upp bakom dem, men insåg snabbt att de pratade ju aldrig med varandra. (Typ ingen gjorde det eftersom man hade en hörsak som man lyssnade på, där det stod vilket språk man lyssnade på osv.)
Så vi fortsätter smyga runt dem och bete oss naturligt samtidigt vilket inte är det lättaste när alla kollar på oss som om vi vore idioter... Inte mitt fel att man är nyfiken :P
Iaf, sedan kommer jag på en snilleblixt! Att vi kan kolla på deras hörsak vilket språk de lyssnar på. Men tyvärr så håller de den så att man inte ser... Vid det här laget kollar t.o.m deras mamma på oss... Men plötsligt börjar de prata. Och vilket språk då tror ni? Jo, svenska! Så vi har smygit runt de och viskat som galningar på svenska om dem och dem har fattat allt!!!! Gissa vilka två som skämdes och sprang iväg... ;) det var bara det att museumet var ganska litet så vi såg dem ännu två ggr efter... Pinsamt!